Lär dig vintermer som terroir, tanniner och appellation. Vår kompletta vinordlista förklarar 150 begrepp för alla som vill förstå vinvärlden bättre.
En sammandragande, torrande känsla i munnen som orsakas av tanniner i vinet. Känslan är särskilt framträdande i unga rödviner med kraftig tanninstruktur. Med lagring mjuknar det adstringerande intrycket och blir mer sammansmält med vinets övriga smaker.
Andelen etanol i vinet, uttryckt i volymprocent. Alkoholhalten beror på druvornas sockerhalt vid skörd och varierar typiskt mellan 8 och 16 procent för bordsviner. Hög alkohol ger kropp och värme, medan för hög halt kan göra vinet obalanserat.
En kraftig, torr italiensk rödvinstyp från Valpolicella i Veneto, gjord på delvis torkade druvor. Druvorna torkas på speciella torkställ i flera månader, vilket koncentrerar socker och smaker. Resultatet blir ett intensivt, komplext vin med hög alkoholhalt, ofta runt 15–16 procent.
Läs mer →Vetenskapen om att identifiera och klassificera vindruvsorter genom att studera bladform, druvklase, bärfärg och andra botaniska egenskaper. Ampelografi är avgörande för att kartlägga druvsorters släktskap och ursprung. Moderna DNA-analyser har revolutionerat fältet och avslöjat överraskande kopplingar mellan sorter.
Läs mer →Naturliga pigment i druvskalen som ger rödviner deras färg, från ljust rubinrött till djupt mörklila. Antocyaner tillhör gruppen polyfenoler och bidrar även till vinets antioxidantegenskaper. Under lagring binder sig antocyanerna till tanniner, vilket förklarar varför äldre rödviner ofta blir ljusare i färgen.
Förkortning för Appellation d'Origine Contrôlée, det franska systemet för kontrollerade ursprungsbeteckningar. AOC-regler styr vilka druvor som får användas, maximal avkastning, minimialkoholhalt och produktionsmetoder inom ett avgränsat område. Sedan 2012 ersatt av AOP (Appellation d'Origine Protégée) inom EU, men AOC-termen används fortfarande brett.
Läs mer →Ett geografiskt avgränsat vinområde med specifika regler för vilka druvor som får odlas och hur vinet ska produceras. Appellationssystem finns i de flesta vinländer, till exempel AOC i Frankrike och DO i Spanien. Systemet garanterar att vinet uppfyller vissa kvalitetskrav kopplade till sitt ursprung.
Doften hos ett vin, särskilt de primära dofter som härstammar direkt från druvan. Primäraromer inkluderar frukt, blommor och örter, medan sekundäraromer utvecklas under vinifieringen och tertiäraromer uppstår vid lagring. Att kunna identifiera aromer är en central del av vinprovning.
Konsten att blanda olika viner eller druvsorter för att skapa en harmonisk slutprodukt. Vanligt i Bordeaux där Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc ofta blandas. Kallas ibland cuvée eller blend på engelska.
Läs mer →Förkortning för American Viticultural Area, USA:s system för avgränsade vinodlingsområden. Till skillnad från europeiska appellationer reglerar AVA främst geografiskt ursprung, utan krav på specifika druvsorter eller produktionsmetoder. Kända AVA-områden inkluderar Napa Valley, Sonoma Coast och Willamette Valley.
Mängden druvor eller vin som produceras per hektar vingård, vanligtvis uttryckt i hektoliter per hektar (hl/ha). Låg avkastning ger generellt mer koncentrerade och karaktärsfulla viner. Många kvalitetsklassificeringar sätter ett tak för tillåten avkastning.
Ett centralt kvalitetskriterium som beskriver harmonin mellan vinets olika beståndsdelar – syra, sötma, tanniner, alkohol och frukt. Ett balanserat vin har ingen enskild komponent som dominerar över de andra. Balans är ofta det som skiljer ett bra vin från ett enastående.
En liten ekfatsstorlek på 225 liter som ursprungligen kommer från Bordeaux. Barriquefat ger vinet tydliga vanilj- och toasttoner, särskilt om faten är nya. Storleken gör att vinet får mer kontakt med eken jämfört med större fat.
Tekniken att röra om vinets bottensats (jästfällning) under lagring i fat eller tank. Processen frigör smaker och proteiner från jästcellerna och ger vinet en rikare, krämigare textur. Bâtonnage är särskilt vanligt vid produktion av Chardonnay i Bourgogne.
Läs mer →En typ av lera som används vid klarning av vin, främst för att avlägsna proteiner som annars kan göra vinet grumligt. Bentonit tillsätts i vinet och binder till sig oönskade partiklar som sedan sjunker till botten. Metoden är särskilt viktig vid produktion av vita viner.
En holistisk odlingsfilosofi grundad av Rudolf Steiner som behandlar vingården som ett slutet ekosystem. Utöver ekologiska principer följs en astronomisk kalender och speciella preparat baserade på örter och mineraler används. Producenter som Domaine Leroy och Domaine Leflaive är kända förespråkare.
Betyder "vitt av vita" och syftar på mousserande vin som uteslutande görs på vita druvor, vanligtvis Chardonnay. Termen används främst i Champagne men förekommer även i andra regioner. Dessa viner är ofta eleganta och mineraliska.
Läs mer →Betyder "vitt av svarta" och beskriver ett vitt eller mousserande vin som görs på blå druvor, vanligen Pinot Noir och Pinot Meunier. Druvsaften pressas snabbt för att undvika färg från skalen. Vanligast i Champagne.
Läs mer →En vinprovningsmetod där deltagarna inte vet vilka viner de smakar. Etiketterna döljs för att undvika förväntningar och fördomar. Blind provning anses vara det mest objektiva sättet att bedöma vin.
Beskriver vinets tyngd och fyllighet i munnen. Ett vin kan vara lättkroppad, medelfylligt eller fullkroppad. Alkoholhalt, tanniner, socker och extrakt bidrar alla till vinets kropp.
En svamp (Botrytis cinerea) som under rätt förhållanden orsakar "ädelröta" på druvorna. Den koncentrerar druvornas socker och syra, vilket ger intensivt söta och komplexa viner. Sauternes och Tokaji är berömda botrytispåverkade viner.
Läs mer →De komplexa, utvecklade aromer som uppstår när ett vin mognar på flaska under längre tid. Till skillnad från primära fruktaromer inkluderar bouqueten toner av läder, svamp, tobak och jord. Termen används främst om mogna, lagrade viner.
En jäststam (ofta kallad "brett") som kan förekomma i vin och ge karaktäristiska dofter av ladugård, hästsadel, plåster och kryddnejlika. I små mängder anser en del vinälskare att brett tillför komplexitet, medan högre halter betraktas som ett vinfel. God källarhygien och korrekt sulfitanvändning minskar risken.
En måttenhet som anger sockerhalten i druvmust, där en grad Brix motsvarar en procent socker. Brix-värdet används för att uppskatta den potentiella alkoholhalten i det färdiga vinet. Tumregeln är att Brix dividerat med två ger ungefärlig alkoholhalt i volymprocent.
En torr stil av mousserande vin med maximalt 12 gram restsocker per liter. Brut är den vanligaste söthetsgraden för champagne och andra mousserande viner. Extra Brut och Brut Nature är ännu torrare varianter.
Svensk term för vinets doftprofil, särskilt de mer utvecklade aromerna som uppstår vid lagring. Buketten kan beskrivas som komplex, öppen eller sluten. Ibland används termen synonymt med bouquet.
En jäsningsteknik där hela, okrossade druvor fermenterar i en koldioxidrik miljö. Jäsningen sker inuti varje druva utan kontakt med jäst, vilket ger fruktig och mjuk karaktär med lite tanniner. Metoden är starkt förknippad med Beaujolais och druvsorten Gamay.
Franskt ord för druvsort eller den specifika blandningen av druvsorter som används i ett vin. I Nya världen anges ofta en enda cépage på etiketten, medan europeiska viner traditionellt betonar ursprunget. Termen används ibland på svenska för att beskriva sortsammansättningen.
Läs mer →Att "chambrera" ett vin innebär att låta det nå rumstemperatur innan servering. Historiskt syftade det på svalare rum (16–18 °C), inte moderna uppvärmda bostäder. Rött vin serveras ofta för varmt – en lätt kylning kan förbättra smaken.
Tillsats av socker till druvmusten före jäsning för att höja alkoholhalten i det färdiga vinet. Metoden är uppkallad efter den franske kemisten Jean-Antoine Chaptal. Den är tillåten i norra Europa men förbjuden i de flesta varmare vinregioner.
Betyder "slott" på franska men används i vinsammanhang för att beteckna en vinegendom, särskilt i Bordeaux. Ett château odlar sina egna druvor och producerar sitt vin på gården. Berömda exempel inkluderar Château Margaux, Château Lafite Rothschild och Château Pétrus.
Läs mer →En brittisk term för rött vin från Bordeaux som härstammar från medeltiden då regionen var under engelskt styre. Ordet kommer från det franska "clairet", som beskrev en ljusare rödvinsstil. Termen lever kvar i brittisk vinkultur och signalerar traditionellt bordeauxstil.
Läs mer →En spansk lagringsklassificering som kräver minst två års mognad för rödvin, varav minst sex månader på ekfat. För vita och roséer krävs minst ett års mognad med sex månader på fat. Crianza-viner erbjuder en bra balans mellan fruktighet och fatkaraktär till rimligt pris.
Läs mer →Franskt begrepp som betyder "odlingsplats" eller "vingård" och används för att klassificera kvalitetsnivåer. I Bordeaux finns Grand Cru Classé-systemet från 1855, medan Bourgogne har Premier Cru och Grand Cru-vinmarker. Termen signalerar hög kvalitet och specifikt ursprung.
Läs mer →Kan betyda en specifik blend eller en utvald produktion av vin. I Champagne syftar cuvée ofta på den bästa musten från den första pressningen. Termen används brett och kan signalera allt från en husblandning till en prestige-produkt.
Processen att avlägsna jästsediment från mousserande vin efter den andra jäsningen på flaska. Flaskhalsen fryses så att sedimentet bildar en isplugg som skjuts ut av trycket när kronan öppnas. Därefter tillsätts dosage innan flaskan korkas på nytt.
Att hälla vinet från flaskan till en karaff, antingen för att separera vinet från eventuell bottensats eller för att lufta det. Unga, kraftiga viner mår ofta bra av dekantering som öppnar upp aromerna. Äldre viner dekanteras försiktigt för att avlägsna sediment.
Betyder "halvtorrt" på franska och betecknar en söthetsgrad hos mousserande vin med 32–50 gram restsocker per liter. Trots att namnet antyder halvtorrt upplevs demi-sec-viner som tydligt söta. Stilen passar bra till desserter och fruktbaserade efterrätter.
Italiensk term för ursprungsbeteckning som ingår i landets klassificeringssystem för vin. Denominazione di Origine Controllata (DOC) och Denominazione di Origine Controllata e Garantita (DOCG) är de högsta kvalitetsnivåerna. Systemet reglerar druvor, produktionsmetoder och geografiskt ursprung.
Läs mer →Italiens kvalitetsklassificering för vin. DOC (Denominazione di Origine Controllata) garanterar kontrollerat ursprung, medan DOCG (med tillägget "e Garantita") är den högsta nivån med strängare krav och obligatorisk provning. Barolo, Brunello di Montalcino och Chianti Classico är kända DOCG-viner.
Läs mer →En vingård eller vinegendom, främst använt i Frankrike och särskilt i Bourgogne. En domaine odlar sina egna druvor och producerar vin från sina egna marker. Motsvarar ungefär "château" i Bordeaux eller "weingut" i Tyskland.
Läs mer →Den blandning av vin och socker som tillsätts mousserande vin efter degorgeringen för att justera söthetsnivån. Mängden dosage avgör om vinet blir brut, extra dry, sec eller demi-sec. Vissa producenter väljer nolldosage (brut nature) för att låta terroiren tala.
Den specifika varianten av vindruvans art (Vitis vinifera) som används för att göra vin. Det finns uppskattningsvis över 10 000 namngivna druvsorter i världen, men bara ett hundratal dominerar kommersiell vinproduktion. Varje druvsort har unika egenskaper vad gäller smak, arom, syra och färg.
Läs mer →Se Degorgerering. Den franska termen som ofta används internationellt för att beskriva avlägsnandet av jästsediment från mousserande vin. Datumet för dégorgement anges alltmer på champagneetiketter och visar hur länge vinet vilat på sin jäst innan det slutsatsen.
Den smak som kvarstår i munnen efter att vinet svalts eller spottats ut, ibland kallad "finish" på engelska. En lång, komplex eftersmak är ett tecken på kvalitet och kan kvarstå i en minut eller mer hos de bästa vinerna. Korta, platta eftersmaker tyder på ett enklare vin.
Tyskt begrepp för isviner – sällsynta söta viner gjorda av druvor som frusit naturligt på stocken vid minus 7 grader eller kallare. De frusna druvorna pressas omedelbart, och eftersom vattnet förblir som is koncentreras socker och syra i den lilla mängd juice som utvinns. Tyskland, Österrike och Kanada är de främsta producentländerna.
Träfat av ek som används för lagring och mognad av vin. Eken tillför smaker som vanilj, kryddor och rosta toner, samtidigt som den tillåter en kontrollerad oxidation. Franska och amerikanska ekfat ger olika karaktärer till vinet.
Vin producerat av ekologiskt odlade druvor, utan syntetiska bekämpningsmedel, herbicider eller konstgödsel i vingården. Inom EU finns sedan 2012 regler även för vinifieringen, med begränsningar i tillsatser och sulfithalter. Ekologisk certifiering kräver kontroll av oberoende organ och minst tre års omställningsperiod.
Vetenskapen om vinproduktion, från druva till färdigt vin. En enolog (eller oenolog) är en utbildad vinexpert som styr vinifieringsprocessen. Utbildningen omfattar kemi, biologi, sensorik och praktisk vintillverkning.
De icke-flyktiga fasta ämnen i vin som ger det tyngd, djup och textur – exempelvis tanniner, mineraler, glycerol och färgpigment. Hög extrakthalt ger ett vin med mer koncentration och fyllig munkkänsla. Termen används ofta vid vinprovning för att beskriva vinets substans.
Den franska termen för vinets mognadsfas mellan jäsning och tappning på flaska. Under élevagen fattar vinmakaren beslut om fattyp, lagringstid, klarning och filtrering som alla formar vinets slutgiltiga karaktär. Begreppet kan översättas som att "uppfostra" eller "vårda" vinet.
Den biokemiska process där jäst omvandlar druvsocker till alkohol och koldioxid. Primärjäsningen sker i tank eller fat och tar vanligtvis en till fyra veckor. Temperaturen under jäsningen påverkar vilka aromer som bildas.
Processen att avlägsna partiklar, jästrester och bakterier från vinet genom att passera det genom ett filtermedium. Filtrering ger ett klarare och mer stabilt vin, men kritiker menar att hård filtrering kan ta bort smak och textur. Vissa producenter väljer att lansera ofiltrerade viner för maximal karaktär.
En kvalitetsbeskrivning som syftar på vinets elegans, subtilitet och balans. Ett vin med finesse är inte nödvändigtvis kraftigt men har precision och harmoni. Termen associeras ofta med Bourgogne-viner och årgångschampagne.
En klarningsmetod där ämnen som äggvita, bentonit, kasein eller gelatin tillsätts vinet för att binda till sig oönskade partiklar och fälla ut dem. Fining förbättrar vinets klarhet och stabilitet utan mekanisk filtrering. Metoden är en av de äldsta teknikerna inom vinproduktion.
Vin som tillsatts sprit under produktionen för att höja alkoholhalten och ofta stoppa jäsningen. Portvin, sherry och madeira är de mest kända exemplen. Alkoholhalten ligger vanligtvis på 15–22 procent.
En italiensk term för lätt mousserande vin med lägre koldioxidtryck (1–2,5 atmosfär) än fullt mousserande viner. Prosecco frizzante och Lambrusco är kända exempel. Frizzante-viner är ofta lättare, friskare och har lägre alkoholhalt än traditionella spumante-viner.
Läs mer →Den juice som rinner fritt från druvorna av sin egen tyngd, utan att mekanisk pressning tillämpas. Frirunnen must (vin de goutte) anses ofta ge det finaste och mest eleganta vinet. Den utgör vanligtvis 60–70 procent av den totala juicemängden, och resten utvinns genom pressning.
En smakbeskrivning som anger att vinets fruktaromer är framträdande och tydliga. Fruktigt betyder inte nödvändigtvis sött – ett torrt vin kan ha intensiv fruktkaraktär. Unga viner från varma klimat tenderar att vara mer fruktdrivna än äldre eller svalare klimatviner.
Se Phylloxera. Den svenska stavningen av den förödande bladlusen som härjade Europas vingårdar under 1800-talet. Fylloxeran angriper vinrötter och orsakar stockens död. Den europeiska vinindustrins räddning kom genom ympning på resistenta amerikanska grundstammar.
En term som uppstod i Bordeaux på 1990-talet för handgjorda viner i extremt små kvantiteter, ofta producerade i enkla lokaler som garage. Rörelsen, ledd av producenter som Jean-Luc Thunevin med Château Valandraud, betonade koncentration, nytt ek och mogna druvor. Stilen var kontroversiell men skapade stor uppmärksamhet och höga priser.
Läs mer →Den högsta kvalitetsklassificeringen i flera franska vinregioner. I Bourgogne syftar det på de allra bästa vinmarkerna, medan det i Bordeaux ingår i 1855 års klassificering. Grand Cru-viner hör till världens mest eftersökta och dyraste.
Läs mer →En vinodlingsmetod där omogna druvklasar klipps bort under sommaren för att minska avkastningen och koncentrera vinets kvalitet i de kvarvarande druvorna. Tekniken kallas "vendange verte" på franska och används framför allt av kvalitetsmedvetna producenter. Metoden är resurskrävande men kan ge märkbart bättre viner.
Den underjordiska delen av en ympad vinstock som tillhandahåller rotsystemet. Efter fylloxerakatastrofen under 1800-talet ympas praktiskt taget alla europeiska vinstockar på amerikanska grundstammar som är resistenta mot skadedjuret. Valet av grundstam påverkar stockens vigör, druvmognad och anpassning till jordmånen.
En vinprovningsmetod där man jämför flera viner från samma årgång men från olika producenter eller regioner. Det är ett effektivt sätt att förstå skillnader i terroir, vinifiering och stil inom en given årgång. Motsatsen kallas vertikal provning, där man istället jämför flera årgångar från samma producent.
Ett vin som en restaurang valt ut som sin standardservering, ofta till ett förmånligt pris. Husvinet serveras vanligtvis på glas och ska representera restaurangens smakprofil och kvalitetsnivå. I Sverige är termen också vanlig för det vin man har som vardagsfavorit hemma.
En druvsort som har sitt historiska ursprung i ett visst land eller en viss region, till skillnad från internationella sorter som odlas över hela världen. Exempel inkluderar Nebbiolo i Piemonte, Tempranillo i Spanien och Assyrtiko på Santorini. Intresset för inhemska sorter har ökat kraftigt som motreaktion mot globaliseringen av vinodling.
Läs mer →Söta dessertviner gjorda av druvor som frusit naturligt på stocken. Druvorna skördas och pressas i fruset tillstånd, vilket koncentrerar socker och syra till intensiva nivåer. Kanada och Tyskland (där de kallas Eiswein) är de främsta producenterna.
En storflaska som rymmer tre liter (motsvarar fyra standardflaskor) vid mousserande vin, eller 4,5 liter (sex standardflaskor) vid stillastående vin från Bordeaux. Storflaskor ger en långsammare och jämnare mognad. Jeroboam är ett populärt festformat och imponerandeshow vid finare middagar.
Se Fermentering. Den svenska termen för den process där jäst omvandlar socker till alkohol och koldioxid. Jäsning kan ske spontant med naturliga jäststammar eller med tillsatt kultiverad jäst.
Se Carbonic maceration. Den svenska termen för kolsyrejäsning där hela druvor fermenterar i koldioxidatmosfär. Tekniken ger fruktiga, mjuka viner med lite tanniner och används främst i Beaujolais.
Samlingsbegrepp för de metoder som används för att göra vinet klart och fritt från grumliga partiklar. Klarning kan ske genom naturlig sedimentation, filtrering eller fining. Processen är viktig för vinets utseende och stabilitet men ska utföras varsamt för att bevara smak och karaktär.
Valet av specifik genetisk klon av en druvsort vid plantering av nya vinstockar. Olika kloner av samma druvsort kan ge viner med olika karaktär. Vinodlare väljer kloner baserat på klimat, jordmån och önskad vinstil.
En eftertraktad egenskap hos vin som innebär ett brett spektrum av dofter och smaker som utvecklas och förändras i glaset. Komplexitet uppstår genom en kombination av terroir, vinifiering och lagring. Ett komplext vin bjuder på nya upptäckter vid varje doft och klunk.
Ett vanligt vinfel orsakat av kemikalien TCA (2,4,6-trikloranisol) som kan finnas i naturkork. Korkfel ger vinet en karaktäristisk doft av fuktig kartong, mögel eller våt hund och dämpar vinets fruktaromer helt. Uppskattningsvis drabbas 2–5 procent av alla viner med naturkork.
Ett stort lerförvarat kärl som grävs ner i marken och används för jäsning och lagring av vin i Georgien. Traditionen är över 8 000 år gammal och skyddas av UNESCO som immateriellt kulturarv. Kvevri-viner, särskilt orangea viner gjorda med lång skalkontakt, har blivit populära inom naturvinsrörelsen.
Processen att mogna vin antingen i fat eller på flaska över tid. Under lagring utvecklar vinet nya aromer och textur genom kemiska processer som oxidation och polymerisering. Rätt lagringsförhållanden kräver konstant temperatur, mörker och korrekt luftfuktighet.
Vin som har potential att förbättras och utvecklas positivt under flera års lagring på flaska. Hög syra, tanniner, extrakt och balans är egenskaper som gör ett vin lämpligt för lagring. Bara en liten andel av världens viner är egentliga lagringsviner – de flesta är gjorda för att drickas unga.
Vin gjort på druvor som skördats senare än normalt, när sockerhalten stigit till höga nivåer. Resultatet är vanligtvis halvtorra till söta viner med intensiv fruktighet. Tyska motsvarigheter inkluderar Spätlese (sen skörd) och Auslese (utvalt plockade druvor).
Det engelska ordet för bottensats eller jästfällning – det sediment av döda jästceller, druvpartiklar och tanniner som samlas i botten av fat eller tank efter jäsningen. Kontakt med lees (sur lie) kan ge vinet rikare smak och krämigare textur. Se även Sur lie.
Att utsätta vinet för luft genom dekantering, svängning i glaset eller användning av en vinluftare. Syftet är att öppna upp vinets aromer och mjuka upp tanniner genom kontrollerad oxidation. Unga, slutna viner har ofta störst nytta av luftning.
Processen där druvskal, kärnor och eventuellt stjälkar ligger i kontakt med musten under och efter jäsningen. Under maceration extraheras färg, tanniner, aromer och smaker från de fasta delarna till vätskan. Längden på macerationen – från timmar för rosé till veckor för tunga rödviner – är avgörande för vinets stil.
En vinflaska som rymmer 1,5 liter, det vill säga dubbelt så mycket som en standardflaska. Viner på magnum mognar långsammare och jämnare tack vare den mindre syretillgången i förhållande till volymen. Magnum anses av många vara det ideala formatet för långtidslagring.
En sekundär jäsningsprocess där bakterier omvandlar skarp äppelsyra till mjukare mjölksyra. Processen ger vinet en rundare och krämigare karaktär. De flesta röda viner och många Chardonnay-viner genomgår malolaktisk jäsning.
Läs mer →Ett varumärke som används i USA för att beteckna blandningar gjorda av traditionella Bordeaux-druvsorter som Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc. Termen skapades som ett amerikanskt alternativ till Bordeaux-beteckningen. Producenter måste vara medlemmar i Meritage Alliance för att använda namnet.
Läs mer →En modern vinifieringsteknik där små, kontrollerade mängder syre tillförs vinet under lagring i tank. Syftet är att efterlikna ekfatets naturliga syrepåverkan, mjuka upp tanniner och stabilisera vinets färg. Tekniken utvecklades i Frankrike på 1990-talet och används främst för rödviner.
En omdiskuterad smakterm som beskriver intryck av sten, flinta, krita eller saltighet i vin. Mineralitet förknippas ofta med vita viner från kalkrika jordmånar, som Chablis och Sancerre. Vetenskapligt är det oklart om mineraler i jorden direkt överförs till vinets smak, men termen används flitigt vid provning.
Vin med kolsyra, antingen naturligt utvecklad genom en andra jäsning eller tillsatt. Champagne, cava och prosecco är kända mousserande viner. Trycket i flaskan kan variera från lätt perlande (frizzante) till fullt mousserande (spumante).
Historisk titel för den person som ansvarade för kungens eller adelns vin. I modern tid lever begreppet kvar genom Munskänkarna, Sveriges äldsta vinförening grundad 1959. Munskänkarna publicerar vinbetyg som är en viktig referens för svenska vinkonsumenter.
Nypressad druvsaft som ännu inte har börjat jäsa. Musten innehåller socker, syror, mineraler och aromatiska föreningar som blir grunden för det färdiga vinet. Kvaliteten på musten är avgörande för slutresultatet.
Ett mått på sockerhalten i druvmust som indikerar potentiell alkoholhalt i det färdiga vinet. I Tyskland mäts mustvikt i Oechsle, i Frankrike i Baumé och i USA i Brix. Mustvikten är avgörande för klassificering av tyska viner – från Kabinett till Trockenbeerenauslese.
Vin gjort med minimal intervention i både vingård och källare. Ekologiskt eller biodynamiskt odlade druvor jäser med naturliga jäststammar och minimala tillsatser av sulfit. Naturviner kan vara instabila men uppskattas för sin autenticitet och levande karaktär.
En vinhandlare som köper druvor, must eller färdigt vin från odlare och säljer det under eget namn. Négocianter spelar en viktig roll i Bourgogne och Champagne. Många négociant-hus producerar viner av hög kvalitet genom noggrant urval.
Läs mer →Det engelska begreppet för ädelröta, den gynnsamma formen av svampen Botrytis cinerea. Under fuktiga morgnar och soliga eftermiddagar angriper svampen mogna druvor och koncentrerar deras socker, syra och aromämnen. Världens mest berömda sötviner – Sauternes, Tokaji Aszú och Trockenbeerenauslese – görs med druvor påverkade av noble rot.
Ett vin utan angiven årgång, framställt genom att blanda viner från flera olika skördeår. Metoden är standard för de flesta champagnehus, där non-vintage (NV) representerar husstilen och erbjuder konsekvens från år till år. Non-vintage-viner kan vara av mycket hög kvalitet och utgör ryggraden i många producenters sortiment.
En vinterm som betecknar nytt, ungt vin som släpps kort efter skörden, oftast utan längre lagring. Beaujolais Nouveau, som lanseras tredje torsdagen i november, är det mest kända exemplet. Nouveau-viner är fruktiga och lättdruckna men saknar den komplexitet som lagring ger.
Ett samlingsbegrepp för vinproducerande länder utanför det traditionella europeiska vinbältet – framför allt USA, Australien, Chile, Argentina, Sydafrika och Nya Zeeland. Nya världens viner är ofta sortbetonade, fruktdrivna och producerade med modern teknik. Distinktionen mellan Nya och Gamla världen blir dock alltmer suddig.
En utbildad vinvetenskapsperson som ansvarar för vinproduktionens alla steg. Oenologen fattar beslut om skördedatum, jäsning, lagring och blandning. Titeln kräver en formell utbildning i enologi.
Ett vitt vin som produceras med längre skalkontakt, likt produktionen av rödvin, vilket ger en guldbrun till orange färg. Stilen har sina rötter i Georgiens urgamla kvevri-tradition men har blivit populär globalt inom naturvinsrörelsen. Orangevin har ofta mer tanniner och textur än konventionella vita viner.
En kemisk process där vin reagerar med syre, vilket kan vara både önskvärt och skadligt. Kontrollerad oxidation under lagring i ekfat bidrar till vinets utveckling och komplexitet. Oönskad oxidation gör vinet brunt, platt och nötigt.
En italiensk metod där druvor torkas efter skörd – på halmbäddar, torkställ eller hängande – för att koncentrera socker och smaker innan vinifiering. Amarone della Valpolicella och Vin Santo är berömda passito-viner. Torkningsperioden kan vara från veckor till månader beroende på önskad stil.
Läs mer →Begreppet för de bubblor och det bubbelspel som syns i ett glas mousserande vin. Fin, uthållig perlage med små, jämna bubblor anses vara ett kvalitetstecken. Perlagens karaktär beror på koldioxidtrycket, vinets viskositet och glasets yta.
Franskt begrepp för lätt mousserande vin med lågt koldioxidtryck. Pétillant naturel (pét-nat) har blivit en populär kategori inom naturvinsrörelsen och görs genom att tappa vinet på flaska innan den första jäsningen avslutats. Stilen är ofta frisk, ofiltrerad och lätt grumlig.
En mikroskopisk bladlus (Daktulosphaira vitifoliae) som angriper vinrötter och nästan utplånade den europeiska vinindustrin under andra halvan av 1800-talet. Lösningen blev att ympa europeiska vinstockar på amerikanska grundstammar som är resistenta mot insekten. Fylloxeran betraktas som den största katastrofen i vinhistorien.
De fasta restprodukterna – skal, kärnor och stjälkar – som blir kvar efter att druvsaften pressats. Pomace kan användas för att producera spritdrycker som grappa (Italien) och marc (Frankrike), eller som naturligt gödsel i vingården. I vissa regioner utvinns även druvolja från kärnorna.
En klassificeringsnivå som betyder "första klass" i det franska systemet. I Bourgogne är det den näst högsta nivån efter Grand Cru och betecknar utmärkta vinmarker. I Bordeaux syftar Premier Cru Classé på de fem toppegendomarna i 1855 års klassificering, däribland Château Lafite och Château Margaux.
Läs mer →Det vin som utvinns genom att pressa de fasta resterna (pomace) efter att den fritt rinnande musten redan separerats. Pressvin har ofta mer tanniner, färg och extrakt än frirunnen must. Vinmakaren bestämmer hur mycket pressvin som ska blandas in i slutprodukten för att justera struktur och koncentration.
Den inbuktning som finns i botten på de flesta vinflaskor. Punten ger flaskan stabilitet och samlar eventuellt sediment längs bottenkanten. Djupare punt förknippas ofta med dyrare viner, men det finns inget direkt samband mellan puntdjup och vinkvalitet.
Processen att pumpa eller hälla vin från ett kärl till ett annat för att separera det från bottensatsen (jästfällning och sediment). Racking utförs vanligtvis flera gånger under vinets mognad för att klara vinet och minska risken för oönskade dofter. Den engelska termen används ofta även i svensk vinvärld.
Motsatsen till oxidation – en kemisk process som uppstår när vin utsätts för för lite syre, ofta under skruvkapsyl eller i nya, täta fat. Reduktion kan ge oönskade dofter av tändsticka, svavel eller gummi. Lätt reduktion försvinner ofta vid luftning, medan kraftig reduktion kan vara bestående.
En teknik under jäsning av rödvin där must pumpas från tankens botten och sprutas över druvskalens "hatt" som flyter på ytan. Syftet är att maximera utvinningen av färg, tanniner och smaker från skalen. Remontage är ett av flera sätt att hantera skallhatten, tillsammans med pigeage (nedtryckning).
En lagringsklassificering som används i Spanien och Portugal. I Spanien kräver Reserva minst tre års mognad varav minst ett år på ekfat (för rött). Gran Reserva kräver ännu längre lagring. Reglerna varierar mellan regioner.
Läs mer →Oförjäst socker som finns kvar i det färdiga vinet efter att jäsningen avslutats. Restsockret mäts i gram per liter och avgör om vinet klassas som torrt (under 4 g/l), halvtorrt (4–12 g/l) eller sött (över 45 g/l). Vissa producenter stoppar jäsningen avsiktligt tidigt för att behålla naturlig sötma.
En process vid traditionell champagneframställning där flaskorna gradvis vrids och vinklas nedåt för att samla jästsediment i flaskhalsen inför degorgerering. Processen kallades historiskt "remuage" och utfördes för hand. Idag använder de flesta producenterna mekaniska gyropaletter som klarar hundratals flaskor samtidigt.
Vin med rosa färg som produceras genom kort kontakt mellan druvsaft och blåa druvskal. Skalkontakten varar vanligtvis mellan två och tjugo timmar, beroende på önskad färgintensitet. Rosé kan vara torrt eller halvtorrt och dricks oftast kylt.
En metod för roséproduktion där en del av musten "avtappas" (bokstavligen "blöder") från en tank med blå druvor tidigt i jäsningen. Den avtappade saften fermenteras separat till rosé, medan den kvarvarande musten med högre skalkoncentration ger ett mer koncentrerat rödvin. Metoden ger ofta mörkare, mer strukturerade roséer.
Ett andravin som produceras av framstående vinegendomar – oftast i Bordeaux – under ett annat namn och till ett lägre pris än deras huvudvin. Andravinet görs vanligtvis på druvor från yngre vinstockar eller fat som inte nådde upp till huvudvinets kvalitetskrav. Kända exempel är Les Forts de Latour och Petit Mouton.
Läs mer →Fast material som avsätter sig i botten av en vinflaska eller ett fat under lagring. I unga viner består sediment främst av jästrester och tanniner, medan det i mogna viner utgörs av utfällda tanniner, färgämnen och vinstensskristaller. Sediment är ofarligt men dekanteras bort före servering.
Den tid som druvskalen får ligga i kontakt med musten under vinproduktionen. Längre skalkontakt ger mer färg, tanniner och aromer till vinet. Teknikens längd varierar enormt – från några timmar för roséer till flera veckor för kraftiga rödviner, och ibland månader för orangeviner.
Ett lagrings- och blandningssystem där fat staplas i rader och vin gradvis blandas från yngre till äldre fat. Systemet säkerställer en konsekvent stil genom att det äldsta fatets vin aldrig helt töms utan kontinuerligt blandas med nyare årgångar. Solera-systemet används främst för sherry, madeira och vissa brandy-typer.
Läs mer →En professionell vinkännare som arbetar på restaurang med att välja ut, servera och rekommendera viner. Utbildningen kräver djup kunskap om viner, regioner, matkombinationer och serveringsteknik. Certifieringar finns på flera nivåer, där Master Sommelier är den högsta.
Ett vin som domineras av en enda druvsort och som marknadsförs under den sortens namn, till exempel Chardonnay eller Cabernet Sauvignon. I de flesta länder krävs att minst 75–85 procent av vinet består av den angivna sorten. Sortviner är vanligast i Nya världen, medan europeiska viner traditionellt namnges efter sin region.
Läs mer →Den italienska termen för fullt mousserande vin med ett koldioxidtryck på minst tre atmosfärer. Till skillnad från frizzante (lätt mousserande) har spumante kraftig och uthållig perlage. Asti Spumante och Prosecco Spumante är välkända exempel.
Läs mer →Ett vinprovningsbegrepp som beskriver vinets skelettstomme – samspelet mellan syra, tanniner, alkohol och extrakt. Bra struktur innebär att dessa element bär upp frukt och smaker i en väldefinierad ram. Viner med stark struktur har ofta god lagringspotential.
Svaveldioxid (SO2) som tillsätts vin som konserveringsmedel och antioxidant. Sulfiter förhindrar oönskad jäsning och oxidation, vilket gör vinet stabilt och hållbart. Nästan alla viner innehåller sulfiter, antingen tillsatta eller naturligt bildade under jäsningen.
En lagringesteknik som innebär att vinet vilar på sin jästfällning (lie/lees) efter jäsningen i stället för att omedelbart tappas av. Kontakten med jästcellerna tillför vinet brödiga, nötiga smaker och en krämig textur. Muscadet sur lie från Loire är ett klassiskt exempel.
En av vinets viktigaste beståndsdelar som ger friskhet, livlighet och balans. Vinsyra och äppelsyra är de huvudsakliga syrorna i druvor och vin. Korrekt syranivå är avgörande – för lite syra ger ett platt och livlöst vin, medan för hög syra gör vinet skarpt och vasst.
Naturliga polyfenoler som finns i druvskal, kärnor, stjälkar och ek. Tanniner ger vinet struktur och en adstringerande, sammandragande känsla i munnen. Med lagring mjuknar tanninerna och bidrar till vinets komplexitet och hållbarhet.
Ett franskt begrepp utan direkt svensk motsvarighet som beskriver samspelet mellan jordmån, klimat, topografi och mänsklig tradition i en vingård. Terroir anses ge varje vins dess unika karaktär och identitet. Konceptet är centralt i europeisk vinfilosofi.
Ett vin där i princip allt druvsocker har fermenterats till alkohol, med ett restsocker under 4 gram per liter. Trots att vinet tekniskt sett är torrt kan det uppfattas som fruktigt tack vare aromer och glycerol. De allra flesta röda viner och en stor del av de vita är torra.
En smakbeskrivning för aromer och smaker som påminner om rostat bröd, grillad brioche eller rosta hasselnötter. Toastig karaktär uppstår främst genom lagring i nya ekfat, där insidan av faten eldas (toastas) under tillverkningen. Champagner som lagrats länge på sin jäst utvecklar också en naturlig toastig ton.
Den klassiska champagnemetoden (méthode traditionnelle) för att producera mousserande vin, där den andra jäsningen sker på flaska. Processen inkluderar riddling och degorgerering och ger fina, ihållande bubblor samt komplex smak. Förutom champagne används metoden för crémant, cava och många andra kvalitetsmousserande viner.
Ett franskt begrepp som beskriver hur väl ett vin representerar sin druvsort, region eller appellation. Ett vin med hög typicité uppvisar de förväntade egenskaperna för sitt ursprung – till exempel mineralen hos en Chablis eller kryddigheten hos en Côtes du Rhône. Begreppet används ofta vid kvalitetsbedömning och vinprovning.
Luftutrymmet mellan vinets yta och korkens undersida i en flaska, eller mellan vinytan och fatkanten i ett fat. I äldre flaskor ökar ullaget naturligt när kork torkar ut och vin avdunstar. Stort ullage i en årgångsflaska kan tyda på att vinet har oxiderat eller att korken läcker.
Den femte grundsmaken – en köttig, savory mättnadskänsla som ibland uppfattas i mogna viner, särskilt de som lagrats sur lie eller genomgått lång jästkontakt. Umami i vin kan förstärkas av matkombinationer och bidrar till en harmonisk matupplevelse. Termen kommer från japanskan och betyder "angenäm smak".
Vin som producerats helt utan animaliska produkter, inklusive vid klarning. Traditionell vinproduktion använder ofta äggvita, kasein (mjölkprotein), fiskblåsa (isinglass) eller gelatin för fining. Veganska alternativ inkluderar bentonit, aktivt kol och ärtvprotein.
En vinprovning där man jämför flera årgångar av samma vin från samma producent. Provningen ger insikt i hur vinet utvecklas över tid och hur olika årgångsförhållanden påverkar karaktären. Vertikala provningar är populära bland samlare och ett utmärkt sätt att lära sig om en producents stil.
Franskt uttryck som betyder "gamla vinstockar" och används på etiketter för att signalera att druvorna kommer från äldre planteringar. Det finns ingen juridisk definition av hur gamla stockarna måste vara, men i praktiken avses ofta 40–100 år. Gamla vinstockar ger vanligtvis lägre avkastning men mer koncentrerade och komplexa viner.
En fransk kvalitetskategori under AOC/AOP som ger vinmakare större frihet i val av druvor och metoder inom en bred geografisk zon. Sedan 2009 ersatt av IGP (Indication Géographique Protégée) inom EU, men termen lever kvar på många etiketter. Vin de pays d'Oc från Languedoc är den mest kända.
Läs mer →Hela processen att göra vin, från druvskörd till färdig produkt. Vinifikation omfattar pressning, jäsning, klargöring, lagring och tappning. Vinmakarens val under vinifikationen har stor påverkan på vinets slutgiltiga stil och kvalitet.
Den vanligaste och viktigaste syran i druvor och vin, som ger vinet friskhet och stabilitet. Vinsyra (tartarsyra) är ovanlig i andra frukter men rikligt förekommande i druvor. Vid kyla kan vinsyra kristallisera och bilda ofarliga vinstensskristaller i flaskan.
Kristaller av kaliumvätetartrat som ibland bildas i vinflaskor eller på korkens undersida, särskilt om vinet utsatts för kyla. Kristallerna är helt ofarliga och är ett naturligt fenomen som visar att vinet inte genomgått hård kallstabilisering. I professionella kretsar betraktas vinsten snarare som ett kvalitetstecken.
Årgången, det vill säga det år druvorna skördades. Årgången påverkar vinets karaktär eftersom väderförhållandena varierar från år till år. Vintage-information hjälper konsumenter att identifiera kvalitetsnivå och lagringspotential.
Den vindruveart som nästan alla kvalitetsviner i världen görs av. Arten omfattar tusentals sorter, från Cabernet Sauvignon till Riesling. Vitis vinifera har sitt ursprung i Kaukasus-regionen och har odlats i över 8 000 år.
Läs mer →Flyktiga syror i vin, främst ättiksyra, som i höga halter ger en skarp, vinägerliknande doft och smak. Alla viner innehåller en viss mängd volatil syra som är naturligt bildad, men förhöjda nivåer tyder på bakteriepåverkan eller felaktig vinifiering. Kontrollerad mängd kan dock bidra med komplexitet, särskilt i mogna rödviner.
En informell beteckning för de druvsorter som anses vara de finaste och mest internationellt erkända. Traditionellt räknas sex stycken: Cabernet Sauvignon, Merlot, Pinot Noir bland de röda, samt Chardonnay, Sauvignon Blanc och Riesling bland de vita. Begreppet har blivit mer ifrågasatt i takt med ökat intresse för lokala och inhemska sorter.
Läs mer →Se Botrytis och Noble rot. Den gynnsamma formen av svampangrepp som under rätt klimatförhållanden koncentrerar druvans socker och aromämnen. Resultatet är exklusiva sötviner med intensiv honung-, aprikos- och saffranskaraktär.
En naturlig syra i druvor som ger en frisk, grönäpplig smärta. Under malolaktisk jäsning omvandlas äppelsyran till den mjukare mjölksyran, vilket gör vinet rundare. Vita viner som inte genomgår malolaktisk jäsning behåller sin äppelsyra och upplevs som piggare och friskare.
Det år druvorna skördades, angivet på de flesta vinflaskors etikett. Årgångsvariationer beror på väderförhållanden under odlingssäsongen och kan ha stor inverkan på vinets kvalitet och karaktär. Vissa år, så kallade stora årgångar, ger exceptionella viner som kan lagras i decennier.
Att för mycket tanniner, färg och bittra ämnen utvunnits från druvskal, kärnor eller stjälkar under maceration eller pressning. Överextraktion resulterar i obalanserade, hårda och bittert smakande viner. Skickliga vinmakare balanserar extraktionstiden noggrant för att uppnå koncentration utan att gå för långt.
