Molinara
Valpolicellas glömda druva – en ljus, syrarik röd sort som bidrar med fräschör och elegans.
Fakta om Molinara
| Egenskap | Värde |
|---|---|
| Mognad | Medium |
| Skaltjocklek | Tunn |
| Bäst klimat | Tempererat |
| På kartan sedan | 1800-talet (Veneto) |
Smakprofil
Typiska smaker
Karaktär
Mat som passar till Molinara
Pasta med tomatsås
Grillad forell
Asiago
Caprese-sallad
Tre regioner som gör fantastisk Molinara
Molinara har historiskt varit tredje druvan i Valpolicella-blandningar, efter Corvina och Rondinella.
Används i lättare rödviner vid Gardasjön – bidrar med fräschör och ljus frukt.
Odlas nästan uteslutande i Veneto, men dess roll minskar till förmån för Corvinone.
Av Vinkorkad.se Redaktionen
Molinara – druvsortsguiden
I Valpolicellas rika vinhistoria finns druvor som lyser starkt och de som långsamt tonar bort. Molinara tillhör den sistnämnda kategorin – en gång en av distriktets tre obligatoriska druvor, nu alltmer marginaliserad till förmån för Corvinone. Men Molinaras historia och karaktär förtjänar att berättas.
Från stjärna till statist
Molinara har odlats i Veneto sedan åtminstone 1800-talet och var länge den tredje stapeldruvan i Valpolicella, efter Corvina och Rondinella [1]. Namnet kommer troligen från det italienska *mulino* (kvarn) – en referens till det vitpudrade utseendet på de mogna druvorna, som om de vore beströdda med mjöl.
Fram till 2003 var Molinara obligatorisk i Valpolicella-blandningar. Men när reglerna ändrades och Corvinone fick ta hennes plats i receptet, började odlingen minska snabbt. Anledningen? Molinara ger ljus färg, hög syra och lätt kropp – egenskaper som inte alltid passar den kraftfullare stil som moderna Amarone-producenter eftersträvar [2].
En druva av fräschör
Där Corvina och Rondinella bjuder på mörk frukt och struktur, erbjuder Molinara hallon, tranbär, röda vinbär och en livlig syra som lyfter blandningens fräschör. Toner av bittermandel och örter ger en angenäm komplexitet. Kroppen är lätt och tanninerna minimala.
I en tid då många Valpolicella-viner blivit allt tyngre och rikare, finns det producenter som argumenterar att Molinaras lätthet och elegans faktiskt är precis vad distriktet behöver – en motvikt till Amarones muskulösa stil.
Molinara vid matbordet
Molinaras lätthet och syra gör den idealisk till enkel italiensk vardagsmat: pasta med tomatsås, pizza Margherita och caprese-sallad. Den fungerar förvånansvärt bra med fisk – grillad forell med citron är en oväntad men lyckad match. Asiago och andra milda italienska ostar kompletterar fint.
Framtiden för Molinara
Även om Molinaras dagar som huvudrollsinnehavare i Valpolicella verkar vara förbi, lever den vidare hos traditionella producenter som värdesätter den historiska stilen. Letar du efter en autentisk, lättsam Valpolicella i klassisk stil, håll utkik efter viner som anger Molinara bland druvorna – det är en smak av historia [3].